En ny roll för en överraskande gammal blogg
Jag behöver inleda den här posten med en sammanfattning av mitt senaste halvdecennium, för den som hittat till denna sida idag skulle annars undra hur denna speldesignblogg på engelska blev en tyckarblogg på svenska.
När min senast (synliga) post publicerades, i Augusti 2013, hade jag nyligen klivit av Coilworks, men hade mentalt siktet kvar på att spelutveckla. Därför lämpade det sig väl att översätta och digitalisera ett tidigare universitetsuppsats.
I samma veva hade jag också flyttat till Stockholm, och börjat nosa på allvar på de politiska idéerna. Jag visste i grova drag vad jag tyckte, eller åtminstone hållet det bar åt, men var väldigt ängslig – för att inte säga rädd – över vad andra skulle ha tyckt om vad jag tyckte. Att publicera mina åsikter och tankar i en blogg, upplevde jag alltså mer som läskigt än som lämpligt.
Idag, med veckor kvar till decennieskiftet, har jag för länge sedan lagt undan tankarna på spelutveckling, och ser det på sin höjd som en möjlig hobby (även om det mer tar sig uttryck som drömmande med sporadiska tutorials i grundläggande Unreal eller Unity). Istället har jag funnit en profession som utvecklare – idag uteslutande i webb – jag trivs och är bekväm i. Det tekniska intresset brinner lika starkt som alltid, men hur de kan appliceras i underhållning intresserar mig inte på samma sätt som förr.
Under åren har också min initiala nyfikenhet för politik och det intellektuella fördjupats, jag har funnit inte bara vad jag tror på, utan varför, och kommit förbi “nu vill jag provocera!”-fasen (som jag är lika tacksam som besviken aldrig kom till bloggposter). Man kanske kan säga att jag vuxit upp.
Jag har dock kommit att uppleva att de offentliga diskussioner jag ser – på Facebook, i tidningar och i synnerhet på Twitter – är alltför förgängliga för att vara värt den eftertanke jag upplever krävs för att genuint tänka igenom en ståndpunkt grundad på något, och därför lätt resulterar i ytliga diskussioner i nivå av “min pappa är starka än din”. Diskussioner borta från tangentborden må vara artigare, men de är sällan pålästa, utforskande eller djupdykande, utan desto oftare reaktiva utrop baserat på vad som stod i tidningen eller sagts på TV härom dagen.
Därför dammar jag av bloggen. Jag vill använda den när jag hittar något som kräver nyans, bakgrund och eftertanke, och som är mer intresserad av att utforska en fråga och hitta en ståndpunkt, än av att plocka billiga poäng.
Och kanske ibland rekommendera något helt annat som intresserat mig. Allt i livet är trots allt inte politik (även om jag finner alltför mycket vara det).